En spontanresa till Iran (Del 3 av 3) - Reflektioner
Del 3 - Reflektioner innan och efter resan
Med tanke på den bild som ges av Mellanöstern i media var det ganska nervöst att åka dit, särskilt med så kort varsel. Hur det skulle gå med visum? Hur bör jag tilltala människor? Vad skulle jag ha på mig? Får jag använda byxor? Måste jag täcka både hals och hår? Helia lugnade mig och väl på plats var allt hur lugnt som helst. Alla jag mötte var vänliga och det började redan så snart jag hade satt mig på planet då en mor och dotter som satt bredvid mig av nyfikenhet frågade vad jag skulle göra i Iran. Nyfikenheten höll i sig på de olika platserna vi besökte och då och då frågade några varifrån jag kom, om de fick ta bilder tillsammans och någon frågade till och med vart min guide tagit vägen.
Kulturer mellan olika platser i världen skiljer sig ju ofta. En sak jag reagerade på var det återhållsamma, särskilt hos kvinnor men även hos män. I det offentliga rummet var det aldrig stora gester, sällan exalterade utrop eller liknande. När vi sedan var hemma hos någon av Helias vänner var allt mer avslappnat, men ändå fanns det återhållsamma och lugna.
Jag upplevde att kultur och historia genomsyrade alla platser vi besökte. När vi reste mellan platserna spelades alltid persisk musik. Jag kunde räkna till totalt tre tillfällen då jag hörde engelskspråkig musik, vilket jag tycker är väldigt stor skillnad från Sverige där musik ofta är på engelska, för att inte tala om vardagsspråk där engelska ord och fraser ofta slängs in istället för att säga det på svenska.
I Sverige har vi en lång historia av kontakt med Iran, vilket gläder mig mycket. Några korta fakta från Ashk Dahléns inledning i Kent Eklinds bok ”Iran – från dåtid till nutid”:
Vikingar hade bedrivit handel i Iran, vilket bland annat gotländska fynd i form av silvermynt vittnar om. I slutet av 1600-talet upprättades kommersiella förbindelser mellan Sverige och Iran. Från 1911 hjälpte Sverige till att inrätta en officersskola samt ett gendarmeri i Iran. Tre år senare hade gendarmeriet uppgått till runt 200 officerare och 8900 man, varav 36 svenskar. Kontakten med Sverige stärktes och 1919 invigdes den första persiska diplomatiska beskickningen i Sverige. Tio år senare stod den första svenska ambassaden i Teheran klar. Sedan 1930-talet har studier av persisk filologi och litteratur bedrivits vid Uppsala universitet och 1971 deltog, bland många andra monarker och statsmän, dåvarande svenske kronprinsen Carl XVI Gustav vid 2500-års jubileet av Kyros den stores tronbestigning i Persepolis.
Så vad har jag tagit med mig?
Den sista dagen i Teheran tog vi en tur till en bok- och skivaffär där jag kunde handla en del. Jag köpte ett gäng CD-skivor, en diktsamling av Saadi och en av Khayyam, samt två böcker som kan liknas vid kataloger över tiotusenåriga fynd gjorda i olika delar av Iran. Genom böcker kan vi upptäcka likheter kulturer emellan, vilket jag fascineras över. Jag skulle vilja läsa mer ingående om olika fynd och den tro som rådde innan islam, samt jämföra dessa med motsvarigheter i andra delar av världen. I en för-islamsk tro ingick bilden av ett ”världsträd”, inte helt olikt asatrons Yggdrasil, även idén om världens periodiska undergång i stil med Ragnarök och så vidare. Jag vill dock inte säga så mycket då jag känner mig inte särskilt insatt i ämnet ännu.
En sak jag vet säkert är att jag vill fortsätta läsa om landets kultur och historia och jag vill definitivt resa tillbaka!
Vem är Helia?
Helia är en internationell artist inom persisk dans, min huvudlärare i ämnet och även en mycket god vän. Hon är född i Shiraz, Iran och har vigt sitt liv åt den persiska dansen. Hon har förmågan att fånga publikens hjärtan genom att dela med sig av den persiska dansens konstform på ett sätt som ingen annan kan.
