För snart två år år sedan – i oktober 2016 – skrev jag ett inlägg med en kort bakgrund till Bal Anat. Den gången var det i samband med europapremiären av Bal Anat som ägde rum i Bryssel. I år firar föreställningen femtio år och kommer för första och enda gången till Sverige! Jag vill nu återge samma information igen:
Jamila Salimpour (1926-2017) flyttade till Berkely, Kalifornien, 1966. Hon undervisade regelbundet och lärde ut de steg och rörelser hon lärt av dansare från Nordafrika och Mellanöstern. En pedagogisk struktur för att lära ut danser från Mellanöstern började ta form, men det var inte det enda.
Under denna tid ägde Kaliforniens Renaissance Pleasure Faire rum. Efter beskrivningar har jag förstått det som att den har liknelser med medeltidsveckan på Gotland; en festival och marknad där tidstypiskt hantverk, material och klädedräkter visas upp.
Besökare i tidsenliga – eller på annat sätt stämningshöjande – kläder fick gratis inträde till festivalen. I sistnämnda kategori rymdes en rad orientaldansare. En del av dem var elever till Jamila men många var vänner eller vänners vänner till hennes elever, som lärt sig dansen i andra eller tredje led. Resultatet var att det mer eller mindre kryllade av magdansöser på festivalen. Arrangören uppskattade engagemanget hos dansöserna men önskade en tydligare struktur.
Sagt och gjort. 1968 skapade Jamila ett första utkast av vad som skulle komma att bli världens mest långlivade, fortfarande aktiva, dansföreställning med orientalisk dans: Bal Anat. Ordet ”Bal” är lånat från franskan och betyder ”dans” och Anat är namnet på modergudinnan*.
Året därpå, 1969, utvecklades föreställningen till att innehålla ett antal musiker. Föreställningen bestod av ett antal nummer med såväl sång och dans som trollkonster och balansakter. De av Jamilas elever improviserade dansnumren hade dock en tendens att bli ganska lika varandra, varför hon bestämde sig för att följande år koreografera ett antal danser. Det blev därmed bland annat danser med stiltypiska steg från Algeriet och Marocko, karshilama från Turkiet, svärdsdans, danser där krukor balanserades på huvudet och en modergudinnedans. Det kom att bli en blandning mellan folklore och fantasi.
Bal Anat är en stor del av vår danshistoria som scenkonst och jag anser att vi har Jamila att tacka för att dansen fått en pedagogisk struktur och därmed en grund för att lära ut steg och rörelser istället för att – som det tidigare varit – bara härma en dansare efter bästa möjliga förmåga utan att få någonting förklarat.
Föreställningens innehåll har bearbetats men har behållit sin form. Den har satts upp regelbundet sedan den skapades och kommer nu - 50 år senare - för första gången till Sverige. Jag är väldigt glad av att få vara en del av årets historiska uppsättning av Bal Anat som kommer att ges på Folkoperan i Stockholm den 1 april, på Stratford Circus Art Centre i London den 6 april och slutligen på Centre Culturel d’Auderghem i Bryssel den 8 april.
- Var med när vi skriver magdanshistoria!
Mer om Bal Anat finns att läsa i Jamilas artikel From Many Tribes på Salimpour School's hemsida.
* Anat, eller Anath, är syster till den högste gudomen Baal i det gamla Syrien.
Källa: Vem är vem i mytologin av Michael Senior.
