Inlägg taggade orientalisk dans
Påklädd eller avklädd - valfrihet eller förtryck

Det har sedan en tid varit en hel del diskussioner kring dansstilen mahraganat och dess allt mer avklädda dräkter, samt hur dansstilens mer vulgära uttryck förflyttat sig till andra stilar inom orientalisk dans som tidigare ansetts mer "rumsrena". I samband med denna diskussion har det även talats om huruvida de allt mer avklädda orientaldansdräkterna är ett tecken på valfrihet eller förtryck. Någonstans har jag läst att det mer eller mindre är ett krav från (de manliga) restaurangägarna att dansaren ska ha mer avslöjande dansdräkter medan andra säger att dansaren har rätt att välja själv och inte ska bli smutskastad för sitt val. Jag sitter såklart inte inne på något svar om vad som är rätt och fel, men jag vill lyfta några tankar och min syn på det hela.

Jag tycker att den här klassiska bilden av Prinsessan Leia - iklädd den så kallade slavdräkten - framför fienden Jabba speglar dagens klädkod ganska bra…

Jag tycker att den här klassiska bilden av Prinsessan Leia - iklädd den så kallade slavdräkten - framför fienden Jabba speglar dagens klädkod ganska bra…

Inte sällan uppstår frågan hur det kommer sig att dansdräkterna visar så mycket hud medan kvinnor i de länder dansen kommer ifrån måste dölja sig i burka eller slöja. Svaret på frågan handlar om när dansen i slutet av 1800-talet visades upp som något exotiskt i västvärlden och kläderna som valdes hade sin grund i föreställningar om ”den mystiska orienten”, som västerlänningar då egentligen inte hade någon vidare rättvis bild av. Västvärldens (manliga) föreställningar blev alltså den nya verkligheten och normen för dansare även i öst.

Idag utsätts vi ständigt för (oönskade) normer i vårt samhälle och det är svårt - för att inte säga omöjligt - att inte påverkas. Detsamma gäller såklart i dansvärlden. Ju mer avklädda dräkter vi ser, desto mer förflyttas normen åt det mer exponerande. Men måste avklätt vara dåligt? Nej, inte alls. Många anser att det visar på makt och valfrihet att kunna välja det mer avklädda alternativet.

Men om vi vänder på frågan: Varför anses det påklädda med burka eller slöja vara förtryck och det avklädda valfrihet? Jag vill påstå att de båda visar på resultatet av manliga normer och önskemål som tar sig motsatta uttryck.

Foto: Ellinor Roxengren

Foto: Ellinor Roxengren

Jag har hört och läst diskussioner som ifrågasätter om kvinnor i Mellanöstern verkligen själva skulle välja att ha slöja och menar att de är förtryckta och inte vågar eller kan välja något annat. Kan då inte samma tankesätt appliceras på den motsatta avklädda normen; Om kravet på mer avslöjande dansdräkter kommer från en manlig restaurangägare är det väl detsamma som kravet på att dölja sig?

Det är givetvis en mer komplex diskussion än det här. Det finns inget rätt eller fel och alla får välja vad de vill ha på sig. Jag vill i detta inlägg främst lyfta fram att det finns en tydlig norm - som är skapad för att vara ouppnåelig utan retuschering - i samhället i stort och jag tycker att det är viktigt att reflektera kring varför vi väljer som vi gör.

- Kampen fortsätter!

Maria Granströminternationella kvinnodagen, historia, orientalisk dansKommentera
Vad är haremsdans?
 

Lite då och då får jag höra eller läsa det romantiserade begreppet ”haremsdans” för att måla upp en bild av orientalisk dans. När idén om den mystiska orienten spreds till västvärlden under 1800-talet var den knappast tillförlitlig. Stämmer bilden nedan överens med vad haremsdans är? De västerländska författare, ambassadörer och konstnärer som reste till Mellanöstern släpptes knappast in i ett harem, vilket gjorde det omöjligt att ge en rättvis bild.

Målning av J.G. Delinourt, 1800- 1900-tal.

Jag vill här försöka ge en beskrivning av vardagslivet i Sultanens harem i det Osmanska riket, eftersom det nog är det många tänker på när de hör ordet harem. Tiden vi rör oss i är 1200-tal till tidigt 1900-tal och det förekom givetvis skillnader i haremet under den tiden. Det fanns även ”vanliga” harem i i stort sett alla muhammedanska hem fram till 1900-talets början, d.v.s. en avskild del i hemmet för kvinnor, inte helt olikt de i en del kristna och judiska hem. Jag varnar för att texten nog inte ger samma romantiska föreställning som vi i regel har.

Ordet harem kommer från ”haram” och betyder ungefär ”det förbjudna”. Harem syftar ofta på den avskilda och bevakade del av hemmet där kvinnor, barn och tjänstefolk levde. Motiveringen till denna avskildhet var att kvinnan var opålitlig och skulle lura, locka eller förföra mannen – på samma sätt som Eva lurar Adam i Edens lustgård. Avskildheten var alltså inte för att skydda kvinnan utan snarare för att skydda mannen från moraliskt förfall.

Haremet var en avskild del av sultanens palats som befolkades av unga flickor som bevakades av eunucker; manliga slavar eller krigsfångar som kastrerats före puberteten. Medelåldern i haremet var 17 år och flickorna var aldrig av islamsk härstamning. Det var unga flickor som såldes som slavar. Föräldrar som sålde sina döttrar ansåg att det lugna lyxiga livet i avskildhet skulle trygga deras framtid. Väl framme i sultanens harem undersöktes de kvinnliga slavarna för att bli godkända av sultanmodern. De gavs nya namn som anspelade på någon del av deras personlighet eller yttre attribut och var tvungna att övergå till islam. Om någon av dessa slavinnor visade sig särskilt begåvad fanns möjlighet att klättra i rang och få lära sig dansa, spela instrument och läsa poesi.  

Men det var givetvis inte frid och fröjd i haremet. Tvärtom bestod det av en strikt hierarki och stor fara för den som klättrade i rang. En slavinna som födde sultanen en son hade möjlighet att själv bli nästa sultanmoder om sonen tillträdde tronen. Detta förutsatt att sonen överlevde de cirka tolv år som de fortfarande skulle leva i haremet.
       Om det redan fanns en sultaninna och sultanen fick en ny favorit bland sina slavinnor, uppstod givetvis rivalitet och det finns föga förvånande många exempel på brutalt våld, giftmord och en mängd mord i form av dränkning, för att behålla sin ställning så nära sultanen som möjligt. När en ny sultan tillträdde flyttades den förra sultanens hustrur med följe ut från haremet till den del av palatset som kallades ”De oönskades palats” eller ”Tårarnas hus”.

 

Hur var det då med haremsdansen?

Som tidigare nämnts fick de slavinnor som visade sig extra begåvade lära sig dansa. När det var dags för en dansföreställning i Sultanens hall var det alltid en grupp av tolv flickor; en ledare, tio dansöser och en elev. Dansdräkten var en djupt urringad blus av tunn muslin, väst i sammet och en vid lång kjol. Under sent 1700- och tidigt 1800-tal lät sultan Selim III franska dansmästare och musiker lära upp haremets flickor i europeiska danser.
       Det franska inflytandet i hovet fortsatte ytterligare en tid då Sultan Mahmud II:s mor var fransyska* som så många andra kidnappats och sålts som slav.
       En haremsdam, 1850-1936, återger även att hon tillsammans med prins Murads syster dansade polka i palatset.

 

Redan här ser vi alltså hur europeiska influenser gjort intåg i sultanens harem, vilket gör det svårt att prata om en ursprunglig och traditionell stil. Som redan nämnts var slavinnorna aldrig av islamsk härkomst. En av de mest kända sultaninnorna, Hürem, tros ha varit en rysk slav från Ukraina och hennes ursprungliga namn var Roxelana. En senare sultaninna, Kösem, var av grekisk härkomst och det finns skriftliga källor som nämner tjerkessiskor, georgiskor och kvinnor från Abchazien.
       Så hur kan dansen i haremet ha sett ut om det uteslutande bestod av flickor som hade sitt ursprung i alla möjliga länder förutom just de islamska?
       Jag har inget svar men vill väcka frågan nästa gång ni hör någon referera till orientalisk dans som haremsdans.

 

- Jag vill givetvis gärna rekommendera Historiepoddens avsnitt 130 om “Osmanernas harem”.

 * Enligt författaren var hon kusin till Josephine Bonaparte, d.v.s. hustrun till Napoleon Bonaparte, s. 62.

____________________________

Informationen är hämtad ur boken ”Harem – världen bakom slöjan” av Alev Lytle Croutier.
Författaren föddes i Turkiet men flyttade som artonåring, 1963, till USA. 1978 besökte hon på nytt Turkiet och beslöt sig för att granska de öden som hennes mor- och farföräldrar delade med otaliga kvinnor genom århundraden; hon beslöt sig för att med hjälp av böcker, brev, reseskildringar, tavlor, fotografier och intervjuer ta reda på hur livet i ett harem såg ut.

 

 

 
Maria Granströmhistoria, internationella kvinnodagen, orientalisk dans, feminism kommentar
Bal Anat 50 år!

Repetition i Bryssel, oktober 2016.
Foto: J-M Schneider

För snart två år år sedan – i oktober 2016 – skrev jag ett inlägg med en kort bakgrund till Bal Anat. Den gången var det i samband med europapremiären av Bal Anat som ägde rum i Bryssel. I år firar föreställningen femtio år och kommer för första och enda gången till Sverige! Jag vill nu återge samma information igen:

Jamila Salimpour (1926-2017) flyttade till Berkely, Kalifornien, 1966. Hon undervisade regelbundet och lärde ut de steg och rörelser hon lärt av dansare från Nordafrika och Mellanöstern. En pedagogisk struktur för att lära ut danser från Mellanöstern började ta form, men det var inte det enda.

Under denna tid ägde Kaliforniens Renaissance Pleasure Faire rum. Efter beskrivningar har jag förstått det som att den har liknelser med medeltidsveckan på Gotland; en festival och marknad där tidstypiskt hantverk, material och klädedräkter visas upp. 

Besökare i tidsenliga – eller på annat sätt stämningshöjande – kläder fick gratis inträde till festivalen. I sistnämnda kategori rymdes en rad orientaldansare. En del av dem var elever till Jamila men många var vänner eller vänners vänner till hennes elever, som lärt sig dansen i andra eller tredje led. Resultatet var att det mer eller mindre kryllade av magdansöser på festivalen. Arrangören uppskattade engagemanget hos dansöserna men önskade en tydligare struktur.

Sagt och gjort. 1968 skapade Jamila ett första utkast av vad som skulle komma att bli världens mest långlivade, fortfarande aktiva, dansföreställning med orientalisk dans: Bal Anat. Ordet ”Bal” är lånat från franskan och betyder ”dans” och Anat är namnet på modergudinnan*.

Bal Anat i Bryssel, oktober 2016.
Foto: Alexis Bertrand

Året därpå, 1969, utvecklades föreställningen till att innehålla ett antal musiker. Föreställningen bestod av ett antal nummer med såväl sång och dans som trollkonster och balansakter. De av Jamilas elever improviserade dansnumren hade dock en tendens att bli ganska lika varandra, varför hon bestämde sig för att följande år koreografera ett antal danser. Det blev därmed bland annat danser med stiltypiska steg från Algeriet och Marocko, karshilama från Turkiet, svärdsdans, danser där krukor balanserades på huvudet och en modergudinnedans. Det kom att bli en blandning mellan folklore och fantasi.

Bal Anat i Bryssel, oktober 2016.
Foto: Alexis Bertrand

Bal Anat är en stor del av vår danshistoria som scenkonst och jag anser att vi har Jamila att tacka för att dansen fått en pedagogisk struktur och därmed en grund för att lära ut steg och rörelser istället för att – som det tidigare varit – bara härma en dansare efter bästa möjliga förmåga utan att få någonting förklarat.

Föreställningens innehåll har bearbetats men har behållit sin form. Den har satts upp regelbundet sedan den skapades och kommer nu - 50 år senare - för första gången till Sverige. Jag är väldigt glad av att få vara en del av årets historiska uppsättning av Bal Anat som kommer att ges på Folkoperan i Stockholm den 1 april, på Stratford Circus Art Centre i London den 6 april och slutligen på Centre Culturel d’Auderghem i Bryssel den 8 april.

Bal Anat i Bryssel, oktober 2016.
Foto: J-M Schneider

 - Var med när vi skriver magdanshistoria!

Mer om Bal Anat finns att läsa i Jamilas artikel From Many Tribes på Salimpour School's hemsida.

* Anat, eller Anath, är syster till den högste gudomen Baal i det gamla Syrien.
Källa: Vem är vem i mytologin av Michael Senior.

Maria Granströmsuhaila salimpour, historia, show, orientalisk dans kommentar
Dans och hjältedåd i "Tusen och en natt"
 

Många känner nog till boken Tusen och en natt – sagan som handlar om flickan Shahrazâd som berättar sagor i tusen och en nätter. Flera berättelser härstammar från Indien som via Persien kom till de arabiska länderna där de senare sammanställdes till en novellsamling. Samlingen färdigställdes under 1400-talet och innehåller berättelser från olika tider och kulturer; indiska, persiska, arabiska och grekisk-hellenistiska. I och med Europas intresse för ”den mystiska orienten” kom novellsamlingen att översättas till olika europeiska språk under 1700-talet, bland annat till svenska*.

En av mina favoritbilder av Morgiana från en upplaga av Arabian Nights.

En av mina favoritbilder av Morgiana från en upplaga av Arabian Nights.

När jag var liten lånade jag en version på biblioteket och idag är jag väldigt glad över att ha en vacker utgåva om sex band från 1927 i min bokhylla. Böckerna innehåller sagor om Sindbad sjöfararen, Aladdin och den underbara lampan och många andra äventyr med hjältar. En av mina favoritkaraktärer i dessa sagor är Ali Babas tjänarinna Morgiana i sagan om Ali Baba och de fyrtio rövarna.

Ali Baba får av en händelse se rövarhövdingen och de fyrtio rövarna då de gömmer sina stulna skatter i en hemlig grotta. Ali Baba tar själv med sig en liten del av skatten och rövarna förstår att någon känner till deras hemlighet. En av dem beger sig in i staden för att ta reda på var denne bor. Han hittar Ali Babas hem och ritar ett kors på portens dörr för att kunna hämta sina rövare och slå till. Morgiana ser dock korset på dörren och förstår faran, varpå hon ritar kors på alla stadens portdörrar. Tack vare henne misslyckas rövarna med att hämnas på Ali Baba.

Rövarhövdingen klär då ut sig till köpman och påstår sig sälja olja. Hans påstådda säckar med olja innehåller dock i själva verket hans rövare. Då de under natten får övernatta hos Ali Baba är planen att överfalla honom. Morgiana upptäcker detta och häller kokande olja i samtliga säckar. Rövarna skållas till döds och rövarhövdingen flyr.

Rövarhövdingen klär åter ut sig till köpman och blir inbjuden på middag i Ali Babas hem. Morgiana upptäcker åter faran. Under middagen framför hon en rad danser inför middagssällskapet. Hennes uppträdande avslutas med att hon hugger rövarhövdingen med sin dolk och har på så sätt räddat Ali Baba för tredje gången.

Ali Baba har sett rövarhövdingen flera gånger men det är ändå Morgiana som varje gång känner igen honom och handlar för att rädda Ali Baba.

 

Om vi går tillbaka till själva ramberättelsen med Shahrazâd. Varför berättar hon ens så många sagor? Svaret är att kung Shahriâr är rädd att bli bedragen av en hustru, varför han gång på gång tar en ny hustru och låter avrätta henne morgonen efter bröllopet.

Shahrazâd vill som alla andra få ett slut på detta. Hon bestämmer sig för att själv gifta sig med kungen. Samma kväll låter hon i sällskap av kungen kalla in sin syster Dunjazad. Systern – som fått anvisningar av Shahrazâd vad hon ska säga – ber henne att berätta en av de där fantastiska sagorna som hon brukar berätta. Shahrazâd börjar berätta en saga som sträcker sig över hela natten. När dagen gryr är sagan som mest spännande och kung Shahriâr låter henne leva till nästa natt för att höra slutet på sagan. På detta sätt fortsätter det sedan i tusen och en nätter. Under denna tid har Shahrazâd fött kung Shariâr tre barn. Tillsammans med sina barn ber hon kung Shahriâr om nåd och denne återkallar för alltid domen till hela rikets glädje.

Shahrazâd beskrivs som ”lika klok som vacker” och jag vill påstå att hon utan tvivel är sagans största hjälte som riskerar sitt eget liv för att spara andras och hon handlar för något större än sig själv.

 

 

* Källa: Litteraturens historia i världen, Bernt Olsson, Ingemar Angulin och Norstedts förlag, Stockholm 1990, 1992 och 1995.

 

 
Maria Granströmhistoria, internationella kvinnodagen, orientalisk dansKommentera
Inspirerande danshelg i Luleå

Ännu en inspirerande helg i Luleå har passerat!
Det var ett lika kärt och kreativt möte som de tidigare gångerna med mycket dans och pyssel för att inte tala om glädje.

Frida hämtade mig på flygplatsen på fredagsförmiddagen och under eftermiddagen fick Oriental hips sin privatlektion, vilken efter önskemål innehöll en koreografi till en poplåt av Ahmad Gibaly. Vi hade riktigt roligt och jag hoppas verkligen att jag snart får se dem uppträda med den!

Några timmar senare bar det av till workshopen i persisk dans. Vi hann få in en hel del teknikträning och en inte allt för lätt koreografi till Ensemble Dastans "Sarmast".

Följande dag bjöd först på en intensiv teknikworkshop följt av nästa specifika önskemål; en koreografi till Amir Sofis "Raksa". Under tre intensiva timmar var danssalen full av virvlande dansare, snabba fötter och tunga höfter.

På kvällen var det sedan dags för hafla på samma trevliga ställe som sist - Hotell och restaurang Invit. Det var en otrolig bredd bland kvällens nummer, allt från persisk dans, saidi och trumsolo till den egyptiska sjömansdansen bambuti och street shaabi.

 

 

- Tusen tusen tack för all kreativitet och inspiration, glädje och styrka och allt arbete och engagemang inför helgen! På återseende!

Maria Granströmorientalisk dans, persisk dans, hafla, workshopKommentera