Varje termin uppstår samma sak - pirret inför elevföreställningarna.
Det pratas om kläder, kluras över specifika rörelser i koreografierna, hur formationerna kommer att fungera och hur det ska gå utan spegel.
Jag blir så stolt och varm i hela kroppen av att se alla fantastiska elever dansa inför publiken! Alla är glada, alla ger allt och alla är så otroligt ambitiösa och ruskigt duktiga!
- Tusen och åter tusen tack för en fin termin!
Tillsammans med Helen Keskitalo, lärare i ATS på Sensus i Stockholm.
I lördags höll den persiska dansaren Banafsheh Sayyad två workshops i Stockholm. Den första workshopen fokuserade på teknik och den stil hon arbetat fram tack vare sina kunskaper i bland annat flamenco och spirituella danser. Detta gjordes med utgångspunkt i Saaghi och vinet som metafor för länken mellan det andliga livet och jordelivet. Förutom teknik- och stegkombinationer lades mycket fokus på känslan bakom dansen och dansaren som egen person. Jag fastnade framför allt för citatet "Don't be a dancer - Be yourself and trust the dancer you are."
Tillsammans med Banafsheh Sayyad.
November 2015.
Efter tre otroligt givande timmar var det en timmas paus innan vi gav oss in i nästa workshop bestående av ritualer och transframkallande dans. Klassen inleddes med närmast extatiska övningar, skakningar och rungande rörelser - allt till livemusik av Reza Samani som även spelade under Shahrokhs workshop förra året. Därefter introducerade hon tekniken för sufisnurrar och vad de olika gesterna - den uppåtvända högra handen och den nedåtvända vänstra handen - stod för. Vi började långsamt röra oss runt oss själva. Banafsheh drog sig undan och stämde in i Rezas sång. Rummet blev till ett tidlöst myller av virvlande tankar i tomhet.
Tillsammans med musikern Reza Samani.
November 2015.
När Rezas daf så småningom saktade ner avtog virvlandet långsamt. Allt blev tyst och stilla till dess Banafsheh bad oss att komma tillbaka till salens mitt där vi kunde dela med oss av våra tankar. Innan vi avslutade kunde jag inte låta bli att fråga hur länge virvlandet pågått och svaret var 25 minuter.
Efter 6 timmar av extatiska övningar och sufiskt virvlande med Banafsheh Sayyad.
November 2015.
Det var en minst sagt omtumlande upplevelse. Banafsheh refererade gång på gång till Rumis dikter på farsi. Bara att höra hennes djupa jordnära röst var som honung för själen.
Jag har tidigare hört mycket gott om Banafsheh men att uppleva henne - hennes närvaro - var något utöver det vanliga. Det är verkligen svårt att beskriva upplevelsen. Jag hoppas att hon kommer tillbaka till Sverige så att fler får möjligheten att uppleva detta.
- Jag ser redan fram emot nästa möte med denna otroliga dansare och hennes berikande närvaro!
Det är nu ett antal år sedan jag första gången träffade Luleågänget Oriental Hips på workshops i Stockholm. Strax innan höstlovet bestämde vi att jag skulle åka upp till Luleå för att hålla tre workshops och förra helgen var det äntligen dags.
Helgens första workshop i teknikträning för orientalisk dans bidrog till glada miner, en och annan aha-upplevelse och resulterade i en hel del svett.
Följande dag var det ett glatt gäng som kom tillbaka till danssalen för att ägna två och en halv timma åt skakande höfter och instudering av en trumsolokoreografi med inslag av improvisation. Efter en timmas lunch var det sedan dags för ett första möte med den persiska dansen. Alla var noggranna, intresserade och gjorde ett strålande jobb! Jag ser verkligen fram emot att få följa upp arbetet med den nya stilen.
Vi hade givetvis tid för en middag, uppträdande och mingel också!
Detta ägde rum i den vackra salen i Vetenskapens hus. Otroligt härliga, fartfyllda och kreativa dansnummer avlöste varandra tillsammans med den goda maten. Föreställningen avslutades med att trumsoloklassens deltagare kom upp på scenen och uppträdde med dagens koreografi - det var en otroligt fin stämning!
När haflan var slut fortsatte festen med käppar och allmän dans på gatan...
Utöver all dans har resan i sig varit så himla härlig!
Innan den första workshopen på fredagskvällen hann vi med en tur till Gammelstad och Kyrkbyn där runt 400 småstugor, som använts vid övernattning i samband med kyrkans högtider, står kvar. Stugorna är bevarade från åtminstone 1800-talet men kyrkbyn har troligtvis funnits sedan 1600-talet och är Sveriges bäst bevarade.
På flyget till Luleå fick jag sällskap av ett par där mannen berättade att han varit med och gjort det vackra marmorgolvet i Vetenskapens hus - det golv vi dansade på under lördagen. Märkligt nog fick jag sällskap av samma par på vägen tillbaka till Stockholm, vilket gjorde hela resan än trevligare.
Jag är innerligt tacksam för den fantastiska helgen och hoppas att det här bara var början på fler helger i fina Luleå!
- Tusen och åter tusen tack! Och på återseende...!
Samtliga foton: Kenny Isaksson
Det är helt klart en konst att hålla workshop.
Inte bara på grund av den relativt korta tid du har på dig för att förmedla allt det du vill få fram utan också eftersom det med största sannolikhet kommer att vara deltagare med olika mängd erfarenhet av dansen.
Jag vill gå tillbaka till workshopen med Shahrzad Khorsandi för två veckor sedan.
Den persiska dansen har nyligen börjat växa i Sverige och Shahrzad var förvånad över att så pass många deltog under workshopen.
Det var fascinerande att se hur samtliga deltagare kunde tillgodogöra sig det hon lärde ut. Allt från stillastående handrörelser till ganska kluriga och snabba fotmönster som gick tvärs över danssalen.
Tillsammans med Shahrzad Khorsandi,
oktober 2015.
Förutom att Shahrzad är en av de mest framstående dansarna inom persisk dans är hon en otrolig pedagog som kunde förmedla stilen till workshopens alla deltagare - oavsett tidigare kunskap.
Det hela började för ett par veckor sedan när Kiana kom hem till mig för att planera ett nummer till årets
Jugal Bandhi-föreställning. Det enda vi visste var att vi ville göra "någonting nytt" och att vi troligtvis skulle få den vägledning vi behövde när Shahrzad Khorsandi skulle besöka Sverige.
Vi hittade snabbt en låt som kunde uttrycka den historia vi ville förmedla och Kiana utbrast
"Ska vi inte ringa till Shahrzad?". Sagt och gjort.
Under kvällen satt vi i telefonsamtal med denna dansare som gjort så otroligt mycket för den persiska dansen. Vi förklarade vår idé och bokade samtidigt en fyratimmars privatlektion.
I onsdags ägde så äntligen privatlektionen rum.
Det enda vi visste var den historia vi ville förmedla samt en liten bit i början och mitten och ett par fasta stegkombinationer i slutet av dansen. Resten var som ett blankt papper. Under vägledning av Shahrzad lyckades vi ändå få ihop hela koreografin under dessa timmar och vi var överens om att vi faktiskt lyckats fånga "det där nya" som vi ville hitta...
Planeringsmöte med Kiana och telefonsamtal med Shahrzad Khorsandi, september 2015.
Privatlektion med Shahrzad Khorsandi tillsammans med Kiana, oktober 2015.
Än en gång har alltså ett spännande möte ägt rumt!
Jag hoppas verkligen att Shahrzad kommer tillbaka till Stockholm för jag är övertygad om att intresset för den persiska dansen bara kommer att växa allt mer i Sverige!
