I lördags höll den persiska dansaren Banafsheh Sayyad två workshops i Stockholm. Den första workshopen fokuserade på teknik och den stil hon arbetat fram tack vare sina kunskaper i bland annat flamenco och spirituella danser. Detta gjordes med utgångspunkt i Saaghi och vinet som metafor för länken mellan det andliga livet och jordelivet. Förutom teknik- och stegkombinationer lades mycket fokus på känslan bakom dansen och dansaren som egen person. Jag fastnade framför allt för citatet "Don't be a dancer - Be yourself and trust the dancer you are."
Efter tre otroligt givande timmar var det en timmas paus innan vi gav oss in i nästa workshop bestående av ritualer och transframkallande dans. Klassen inleddes med närmast extatiska övningar, skakningar och rungande rörelser - allt till livemusik av Reza Samani som även spelade under Shahrokhs workshop förra året. Därefter introducerade hon tekniken för sufisnurrar och vad de olika gesterna - den uppåtvända högra handen och den nedåtvända vänstra handen - stod för. Vi började långsamt röra oss runt oss själva. Banafsheh drog sig undan och stämde in i Rezas sång. Rummet blev till ett tidlöst myller av virvlande tankar i tomhet.
När Rezas daf så småningom saktade ner avtog virvlandet långsamt. Allt blev tyst och stilla till dess Banafsheh bad oss att komma tillbaka till salens mitt där vi kunde dela med oss av våra tankar. Innan vi avslutade kunde jag inte låta bli att fråga hur länge virvlandet pågått och svaret var 25 minuter.
Det var en minst sagt omtumlande upplevelse. Banafsheh refererade gång på gång till Rumis dikter på farsi. Bara att höra hennes djupa jordnära röst var som honung för själen.
Jag har tidigare hört mycket gott om Banafsheh men att uppleva henne - hennes närvaro - var något utöver det vanliga. Det är verkligen svårt att beskriva upplevelsen. Jag hoppas att hon kommer tillbaka till Sverige så att fler får möjligheten att uppleva detta.
- Jag ser redan fram emot nästa möte med denna otroliga dansare och hennes berikande närvaro!