Se i full storlek

Rabia al-Adawiyya.
Bildkälla: www.greatthoughtstreasury.com/

I början av året var jag på en föreläsning om sufismen och fastnade för en speciell bild med tillhörande historia. Kvinnodagen till ära vill jag gärna dela denna bild av Rabia al-Adawiyya som kommit att bli ett ideal för hur en god sufi ska leva och därför ett viktigt namn inom sufismen.

Sufismen innebär strävan efter en större andlig renhet - en inre själslig renhet - för att komma närmare det gudomliga. Liksom inom många andra religioner har det funnits en fruktan inför gudens/gudarnas vrede och därför önskan att blidka dessa genom goda handlingar.

Rabia al-Adawiyya (år 717-801) ville istället att människan skulle älska gud av kärlek istället för av fruktan. Hon avbildas ofta med en vattenbägare och en fackla. Dessa skulle hon använda för att med vattnet släcka helvetets eldar och med facklan bränna upp himlen för att människan skulle älska gud av oegoistisk kärlek, utan varken hopp om belöning eller rädsla för straff.

Jag blev väldigt fäst vid denna bild och undrar om inte samhället skulle se annorlunda ut om denna oegoistiska kärlek skulle vara starkare och mer förekommande i vår vardag...

Efter föreställningen strax innan jul där persiska, arabiska och spanska danser möttes var jag fast besluten om att börja dansa flamenco igen!

För två veckor sedan började flamencokursen för Pia del Norte på Dans Compagniet. Det var himla roligt att komma tillbaka till alla dessa stampar, takter och vridna kroppar. Vi var dessutom i samma sal som första gången jag var på Dans Compagniet då det var nystartat för snart 20 år sedan.
 

Se i full storlek

Efter andra lektionen fick jag givetvis lust att sy mig en ny flamencokjol. Jag hade en idé om en mörkgrön kjol med kilar i vitt med gröna prickar. Med denna idé gick jag till stuvhörnan på Ohlssons tyger. Jag kunde inte hitta några prickar, däremot fick jag syn på ett ljusgrönt tyg med lätt randig struktur. Precis intill låg ett lila tyg i ungefär samma material. Det var dova, matta färger, trots att tyget i sig var glansigt. Jag klurade ett tag på vad det skulle bli av dessa högar av tyg innan jag vägde det och gick till kassan.

Idén som började med en prickig flamencokjol kom att bli ett tygköp som - i den bästa av världar  - ska räcka till en flamencokjol, en träningskjol för persisk dans och en ny galabeya. Jag väntar med spänning för att se vad som händer när tyget når symaskinen...

Se i full storlek

Ett hopplock av bilder från Dansåret 2014.
Fler bilder finns på Facebook.

Ännu ett år har gått och det har som vanligt varit fullt upp!

Helia har besökt Stockholm vid två tillfällen då jag passat på att ta privatlektioner för henne och jag är fast besluten om att även söka till hennes danskompani för klassisk persisk dans.

Tillsammans med Vanessa har jag varit i Bryssel och gått intensivkursen i Suhaila Salimpour Belly Dance Format Nivå 2. Det var en vecka full av utmaningar som resulterade i ett godkänt under certifieringen. Om allt går som det ska planerar jag att åka på min första Nivå 3-vecka i januari 2016 - Inchallah!

Förutom regelbundna lektioner med alla fantastiska elever har jag själv varit elev på kurserna Skapande dans och Rytmik för dansare på Stockholms musikpedagogiska institut samt gjort ett projektarbete under Danshögskolans kurs Genuspedagogiskt utvecklingsarbete i danspedagogik. Samtliga kurser har varit väldigt inspirerande och jag kan varmt rekommendera dessa!

Nu är det dags att plocka fram dansboken och sätta upp mål för Dansåret 2015!

 - Gott fortsättning på det Nya Dansårer!

Ett par dagar innan julafton deltog jag i ett firande av Shab-e Yalda då vi firar ljusets seger över mörkret! Namnet Shab-e Yalda betyder ungefär "Natten av Yalda" och Yalda kan därför ses som ett egennamn.

Är det bara jag som tycker att ordet Yalda påminner om det svenska ordet Jul?

Trots att tyskan influerade det svenska språket under medeltiden har Sverige inte tagit efter det tyska ordet för "Kristi Mässa" utan behållit det hedniska ordet för firandet av Julen.

Jag kunde inte låta bli att bläddra i min indogermanska ordbok* för att söka hitta någon liknelse och har nu följande ide:

Se i full storlek

Låt oss anta att jul kommer från det anglosaxiska geolo, som har varit namnet för månaden i december eller januari. Geolo kommer från det indogermanska *ĝhlō- vilket har betytt ungefär "skymning" eller "glöd". Detta leder i sin tur tankarna tillbaka till firandet av Yalda - ljusets seger över mörkret!

Detta är givetvis bara spekulationer, men jag tycker att det är spännande att tänka på hur lika våra firanden är världen över...!

*Indogermanisches Etymologisches Wörterbuch, Julius Pokorny. Andra upplagan, 1989.

I torsdags var det dags att klä sig i vitt och virvla runt på dansgolvet. Shahrokh Moshkin Ghalam skulle hålla en workshop i sufidans och jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig.

Under workshopen pratade han aldrig om träning eller övningar, istället valde han ordet "upplevelser". Efter att han pratat om sin idé om sufismens kärna - att känna frihet!  - blev vi ombedda att utföra den första upplevelsen som skulle vara i tio minuter till livemusik av Behnamn och Reza Samani.

Som de strikta elever vi var, snurrade vi runt på samma ställe i klassiska sufiposer i tio minuter. På grund av att det såg för "perfekt" ut ville Shahrokh istället att vi skulle släppa loss, bli fria, inte tänka, bara vara, följa med i det kroppen vill göra...

Se i full storlek

Maria Oriental tillsammans med Anna-Karin Karlsson och Shahrokh Moshkin Ghalan. Stockholm, december 2014.

Nästa upplevelse måste ha varat mellan 20 och 30 minuter och blev starkare och mer frigörande. När vi slutar försöka göra och istället tillåter oss att bara vara - det är då vi upplever frihet! Den tredje och sista upplevelsen var lite annorlunda, jag har ingen uppfattning om hur lång tid det tog. Vad som står klart är att jag kom allt närmare "kärnan", vilket var en otrolig upplevelse!

Shahrokh är utan tvekan en kraftfull dansare, både i fråga om energi och teknisk styrka inom olika stilar som han blandar hej vilt. Under följande dags föreställning ingick två minst lika starka kvinnliga dansare. Karine Gonzalez är flamencodansare och Nuria Rovira Salat orientaldansare. De var en fantastiskt stark och inspirerande trio!

Efter föreställning smet vi ner till restaurangen och minglade med det glada gänget dansare och musiker. Jag hoppas verkligen att de kommer tillbaka för fler workshops och föreställningar!

 - Virlva lugnt...!